Otrygg undvikande anknytning hos barn – så känner du igen den

 

Vad är otrygg undvikande anknytning hos barn?

Otrygg undvikande anknytning är ett anknytningsmönster som kan utvecklas när barn inte får känslomässigt stöd i tidiga år. Barnet lär sig att inte visa känslor, eftersom de inte blir mottagna – och försöker i stället klara sig själv.

Det är vanligt att dessa barn uppfattas som "självständiga", men bakom ytan kan det finnas en djup rädsla för att bli avvisad.

5 tecken på otrygg undvikande anknytning

Hur märker man otrygg anknytning hos barn? Här är fem vanliga signaler:

  1. Visar sällan känslor öppet
    Barnet verkar oberört, även i situationer som normalt väcker tårar eller ilska.

  2. Ber inte om hjälp eller tröst
    De försöker ofta klara sig själva, även när de uppenbart behöver stöd.

  3. Avvisar närhet i känsliga lägen
    Vid oro eller konflikter drar barnet sig undan i stället för att söka närhet.

  4. Reagerar lite vid separation
    De blir inte ledsna när du går, men visar kanske frustration på andra sätt.

  5. Exploderar när känslorna blir för stora
    Eftersom de ofta håller inne med känslor kan de plötsligt bli utåtagerande.

Varför utvecklar barn otrygg undvikande anknytning?

Den här typen av anknytning uppstår när barnets känslor gång på gång inte möts av förståelse. Istället kanske känslor möts med irritation, tystnad eller ignorans. Barnet lär sig: “Jag får närhet när jag inte stör.”

Det är ingen medveten strategi – det är en överlevnadsinstinkt.

Så kan du stötta ett barn med undvikande anknytning

Föräldrar eller viktiga vuxna kan göra mycket för att bygga en tryggare anknytning, även senare i livet.

🧩 1. Bekräfta känslor – även de som inte uttrycks

Exempel: “Jag såg att du höll tillbaka tårarna. Man får vara ledsen.”

🧩 2. Erbjud närhet – utan krav

Säg: “Du behöver inte prata, men jag finns här. Du är inte ensam.”

🧩 3. Visa att känslor inte förstör relationen

Visa att du tål barnets känslor – ilska, sorg och frustration får finnas.

🧩 4. Minska fokus på prestation

Bekräfta barnets värde bara för att hen finns – inte för vad hen gör.

Är det för sent?

Nej. Anknytningsmönster formas tidigt, men de kan förändras – med tålamod, trygghet och kärlek. Ju mer du lär dig om ditt barns signaler och behov, desto mer kan du göra skillnad.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför barn brister hemma och vad vi som föräldrar kan göra

  Varför barn brister hemma och vad vi som föräldrar kan göra Det är något, särskilt med barn som brister just hemma. De som är lugna och samlade utåt ,men som plötsligt kan bli ledsna, arga eller tysta så fort de kommer innanför dörren. Varför händer det? Hemmet är deras trygga zon För barn är hemmet den plats där de känner sig tryggast. Där vågar de släppa på masken och visa alla sina känslor, även de som är svåra eller jobbiga. Det är här de samlar alla intryck, frustrationer och oro som de kanske försöker hålla tillbaka under dagen, till exempel i skolan eller bland kompisar. Barn behöver få släppa ut känslorna När barn "brister" hemma handlar det ofta om att de behöver få utlopp för känslor som de inte hunnit bearbeta tidigare. Det kan vara trötthet, stress, rädsla eller behov av bekräftelse och trygghet. Ibland kan de uttrycka sig med ilska eller gråt, men det betyder inte att något är fel – tvärtom. Det är en viktig del av deras sätt att hantera och förstå världen....
Läs mer

Boktips: Så Förstår Du Anknytning och Relationer "Anknytning i praktiken"

 Vill du förstå otrygg undvikande anknytning bättre? Den här boken ger en djup men lättillgänglig genomgång av anknytningsteorin, från spädbarn till vuxen. Den visar hur anknytningsmönster påverkar våra relationer, psykiska hälsa och föräldraskap. Perfekt för dig som vill lära dig varför vissa undviker närhet och hur det påverkar livet. Rekommenderas starkt för föräldrar, pedagoger och alla som vill stärka trygghet i sina relationer!  Här är en länk till boken Anknytning i praktiken: tillämpningar av anknytningsteorin : Adlibris (AD)
Läs mer